Unik provning av Valpolicella Superiore

Sent omsider kommer några rader om senaste tidens nyheter gällande Amarone i Sverige. Det hände inte mycket mer i oktober än september. I December kommer dock ett längre månadsbrev med rapport från hela 4 provningar samt med de nyheter på Systembolaget som kommer. Jultider är ju Amaronetider och det märks tydligt på alla släpp.

Men det har hänt en del de senaste veckorna. Inte minst en historisk provning av vintypen Valpolicella Superiore. Att beskriva detta vin är inte lätt. Men grundregeln är att man blandar Valpolicellavin med vin som är gjort på torkade druvor men som har torkat runt en månad (istället för 3 som vid framställning av Amarone). Andelen torkade druvor är hos en del runt 30% av vinet. Men, Valpolicella Superiore kan också göras på lite andra sätt. Reglerna är luddiga här och jag säger vad jag brukar säga kring detta; Vem bryr sig bara slutresultatet blir bra.

Valpolicella Superiore vinerna är få och de är prismässigt i samma klass som bra Amarone. Ursprunget till dessa viner är att en del producenter inte vill göra Ripasso-viner då man inte vill använda -enligt dem- redan använda druvor. Man vill också ha ett andravin efter Amarone som helt enkelt håller högre klass än Ripasso. Det finns bara en handfull riktigt bra Valpolicella Superiore. Vi var några Amarone aficionados som samlades en kväll på Kungsholmen för att helt blint bestämma oss för vilken som var bäst!

Vi gjorde här en logisk men också för mig väldigt överraskande upptäckt. Riktigt bra årgångar skall man hålla sig till Amarone och låta bli Valpolicella Superiore. Ja, det är ju egentligen logiskt att tex 2009 så går alla de bästa druvorna till Amarone. Man kan ju tycka att det borde ”räcka” för riktigt bra andravin också. Men, det är snarare så att ett sämre år som 2003 och 2008 minskar producenterna kvantiteten av Amarone och omfördelar fördelningen så att andravinet får bättre druvor. Anledningen till detta tror jag är att andravinet annars skulle blivit för dåligt. Nu blir det istället så att producenternas Amarone de svaga åren (för att ändå hålla en hyfsad hög kvantitet) blir sämre än de hade kunnat vara om uttaget hade varit minimalt.

Komplicerat? Ja. Men utgår ifrån regeln att riktigt bra år köper du Amarone och sämre år Valpolicella Superiore. Denna slutsats bygger inte på väldigt många års erfarenhet som jag ju har med Amarone, utan snarare på några få provningar samt samtal med två importörer som erkände ovanstående.

Vinerna vi provade helt blint denna kväll var följande ifrån vänster

Roccolo Grassi 2009, 358:- (73504)
Romano Dal Forno 2005, 699:- (95036)
Marion 2007, 350:- (72975)
Bussola 2008, 257:- (70723)

Solklar vinnare på knockout i första ronden är Romano Dal Forno! Jag själv gillade doften på Bussola väldigt mycket medan vi alla toksågade Roccolo Grassi totalt (observera dock att RG´s Amarone från samma år lätt är månades Amarone!). Marion höll bra klass och hamnade på en andra plats. Vi saknade Quintarelli i startfältet och det var lite synd. Min erfarenhet av denna är att den alltid är väldigt bra men den är förstås mycket mer traditionell till stilen än Dal Forno.

Månadens Amarone

Ett ganska enkelt val. Det blir Roccolo Grassi 2009! Precis så som jag vill att en RG skall vara. Lite mera tyngd än 2006 men ändå med en makalös elegans. Låt ligga till 2016 (låter länge men det är bara drygt två år…) så har du ett vin som kommer att sniffa på 96-97 poäng. Väntar du till 2018-19 så kan poängen vara uppe i 98 eller mer!? Jag drömmer om den 2001:a jag drack på Trattoria alla Ruota väl dekanterad 2008. Det var 100 poäng på den!

Roccolo Grassi Amarone 2009, 72172, 849:-

MASI och Ernst Billgren!

För några veckor sedan bjöd importören Philipson & Söderberg in till en verkligt unik kväll. Företaget har lanserat en ny tradition med att en konstnär skall designa etiketten på en äldre MASI Costasera.

Först ut i denna internationella satsning var vår egen Ernst Billgren. Vinet man valt var Costasera 1998. Jag har skrivit det tidigare men gör det igen: En mogen Costasera är otroligt bra på precis alla sätt! Det är något med alla Amarone från Masi som gör att de utvecklas mer än andra Amarone över tiden.

Nysläppta Costasera, Campolongo eller Mazzano är ofta tämligen stängda och oförlösta. Men efter en 8-10 år är de blomstrande, smickrande, komplexa och förföriska och alldeles ljuvliga!

Presentationen av Masi Costasera 1998 Amarone Classico Contemporary Art by Ernst Billgren (74618, 500:-) skedde I hans ateljé vid Slussen i den lägenhet som både Zorn och Cornelis har huserat i. Utsikten var 100 poäng och kvällen likaså. Vinet är fantastiskt och har förstås samlarvärde då det släpps i synnerligen begränsad upplaga. Men det kan med fördel drickas redan nu. Jag tänkte spara min flaska.. men varför? Så jag öppnade, provade och njöt i fulla drag men behåller flaskan på hyllan. Ett väldigt bra initiativ av Masi. Tack!

Vi på Amaroneguiden önskar dig en riktigt bra höst med många goda Amarone!