Om Valpolicellas viner

Consorzio per la Tutela dei Vini Valpolicella D.o.c.

Först några ord om konsortiet i Valpolicella. Det är en sammanslutning av vinodlare, vinmakare med flera är verksamma i området och har varit så i över 40 år. Detta för att bevara kvaliteten i Valpolicella-viner och för att  säkerställa att vinframställningen sker enligt de satta normerna. Total kontroll över hela produktionskedjan, från vingård till flaska. Merparten av informationen på denna sida kommer från deras hemsida.

Valpolicella / Valpolicella Superiore

vin_mat

Valpolicella-vinet är det lättaste och enklaste vintypen som produceras på endast färska druvor. Det får sin karaktär genom de lokala druvorna, främst av Corvina, Corvinone och Rondinella. Corvina är den viktigaste druvan i Valpolicella-vinet och tack vare dess egenskaper ger den vinet kropp och struktur.

Druvorna har en medelkoncentration av socker och varierande syra beroende på väderförhållandena under skördesäsongen. Beroende på vart de produceras kan vinerna har en genomsnittlig eller låg alkoholhalt och en bra struktur. Rondinella visar sig vara särskilt viktig för vinets färgnyanser medan Corvina och Corvinone är rika på tanniner och ger sitt uttryck i strukturen.

Valpolicella Superiore

Vinbetäckningen Valpolicella Superiore har ett krav på högre alkoholhalt och måste även lagras på fat i minst ett år. Lägre syra vilket ger ett rundare vin. Valpolicella Superiore är oftast producerat på färska druvor, men vissa producenter använder en liten del torkade druvor, som för Amarone, men under en begränsad tid. Oftast bara en månad. Vintypen är helt torr och är således att föredra till mat.

Ripasso / Ripasso Superiore

Allt började egentligen 1964 då MASI experimenterade med att stärka det tämligen lätta Valpolicella-vinet. Man provade olika varianter men fann snart att om man bokstavligen talat tar dräggen (dvs druvskalen) som blir kvar i ett fat där druvor avsedda för Amarone har jäst, och häller ner dessa delvis urlakade druvskal i ett fat med vanligt Valpolicella-vin, så startar automatiskt en andra fermentation (jäsning). Valpolicella-vinet tar då till sig av de smaker etc som finns kvar i druvskalen och på så sätt får man en Ripasso. Den andra jäsningen pågår i ca 15-20 dagar.

Ripasso Superiore

Vinbetäckningen Ripasso Superiore har (precis som Valpolicella Superiore) ett krav på högre alkoholhalt och måste även lagras på fat i minst ett år. Lägre syra vilket ger ett rundare vin.

Recioto

roccolo_grassi_reciotoDet söta, röda vinet Recioto var det fina vinet och dominerande vinet i Valpolicella fram till tiden runt andra världskriget. Vinet har druckits i området i över 2000 år! Uppvärmd Recioto har dessutom använts som magmedicin för några hundra år sedan. Detta vin dricks fortfarande än idag av många i Valpolicella och anses vara ett nobelt vin med starka traditioner.

Runt 1948 experimenterade man i Valpolicella med olika jästkulturer och hittade då en variant som heter Sacaromyces Bayanus. Denna sk turbojäst klarade av att få upp alkoholhalten till över 16%. Man fick då en torr variant på Recioto. Vinet fick namnet Amarone. Detta var slutet på en epok som varade från romartiden. Nu tog Amarone successivt över från Recioto som prestigevinet nummer ett bland familjerna/producenterna i Valpolicella. Detta legendariska vin har efter många år i skymundan bakom Amarone nu börjat blir allt mer populärt.

Nåväl. När dricker man då Recioto? Jo, framförallt till en sötare chokladbaserad efterrätt eller en bit choklad. Den absoluta majoriteten av alla Recioto är röda men det finns också några vita. Dessa heter oftast Recioto di Soave. Dessa skall drickas unga. Gärna inom några år efter de släppts. Till en vit Recioto passar en äpplepaj eller varför inte en mandelkaka. Eller så smuttar man helt enkelt på ett glas utan någonting till.

Låt oss gå tillbaka till den ”vanliga” Recioto. Dvs den röda, Recioto della Valpolicella. Det som skiljer Amarone och Recioto åt är främst längden på torkningen av druvorna och då också sockerhalten i vinet. Druvorna till Recioto torkar till någon gång i februari-mars. Alltså ca 2-4 månader längre än vid torkning till Amarone. De flesta Recioto vinerna har 100-120 gram restsocker per liter. Spannet ligger mellan 70-150 gram restsocker per liter.

Det är förstås en ren smaksak vilka Recioto man tycker är bäst. Men det finns en producent som prenumererar på utmärkelser för sin Recioto; Tommaso Bussola. Hans Recioto måste man prova i alla fall någon gång.

Skall jag välja några fler favoriter så väljer jag Musella, Viviani, Roccolo Grassi och Villa Monteleone.

Recioto kan lagras länge men bör drickas klart tidigare än Amarone. Till skillnad från Amarone bör man dricka Recioto när frukten är som tydligast. Mognadstoner kan förvisso vara intressant men höjer ej kvaliteten på vinet. Recioto della Valpolicella kan alltså med fördel drickas direkt när det släpps eller inom fem år.