Solen står mitt på himlen och vi vänder åt öster igen, mot Negrar i hjärtat av Valpolicella. Denna dal är kanske den mest välformade av Valpolicellas dalar med tydliga sluttningar på båda sidor. Vi tar oss fram längst den östra sluttningen. En bit upp ser vi konturerna av en stor vit byggnad. Några kurvor senare tar vi oss ända fram och möts av en fullständigt enastående vy över hela Negrardalen. Här på en avsats av sluttningen ligger Mästarens vingård. Här ligger Quintarelli.

Quintarelli

Det var länge sedan, före första världskriget, som Silvio Quintarelli började odla och producera viner i Marana di Valpolicella tillsammans med sina bröder. Silvio skapade viner här som de  exporterade i stora 50-liters fat till USA. På den tiden var inte transport det enklaste då vinet forslades med häst till Genoa för att skeppas genom medelhavet och vidare över atlanten. Efter första världskriget, 1924, flyttades hela vinproduktionen till de östra sluttningarna i Negrardalen.

Den 27e mars 1927 föds Silvios son, Guiseppe. Han som med sin oerhörda ambition senare kom att sätta sin prägel i Italien och hela vinvärlden. År 1950 tar Guiseppe över hela vingården i den unga åldern av 23 år. Han har redan från start en stark vision. Han gör förändringar i vinframställningen, expanderar egendomen och tar sin faders arv vidare. Vingården växer men aldrig på bekostnad av varken kvalitet eller tradition för det är detta som är Guiseppes signum. Allt tar sin tid hos Quintarelli. Guiseppe släpper inga viner förrän han anser att de är klara. Så när de väl släpps ut på marknaden är de alla på sin topp. Då Giuseppe var en perfektionist ända ut i fingerspetsarna hade han även höga krav på sina viner. Detta gjorde att han exempelvis inte gjorde Amarone vissa år då han ansåg att förutsättningarna inte höll den nivå han hade satt. Dessa år gjordes istället Rosso di Bepi (Bepi är kort för Guiseppe). Vissa år gjordes inte ens detta. Etiketterna skrevs från början för hand av Guiseppe själv och hans döttrar som sedan klistrades på varje flaska, nu i modern tid har man ersatt detta med maskinell etikettering. Guiseppe drev vingården utan att marknadsföra sig. De hade t.ex. ingen skylt till vingården så folk skulle kunna hitta dit. Vinerna gjorde istället jobbet åt honom. De blev snabbt väldigt eftertraktade och det blev ombytta roller, importörer och vinhandlare sökte istället upp Guiseppe. Detta skapade en myt och han blir tidigt en legend i Valpolicella. Storheter som Romano Dal Forno ser t.ex. Guiseppe som sin läromästare och mentor. Guiseppe har under sin långa karriär även upplevt motgångar. Under 80/90-talet till exempel då viner från nya världen var populära gick försäljningen ner. Guiseppe höll dock alltid fast vid sin filosofi. Guiseppe tog sig genom dessa år och många säger att han är en stor anledning till att vi har Amarone och Recioto idag.

Guiseppe och hans fru Franca får fyra döttrar. En av döttrarna, Fiorenza, tar tillsammans med sin man Giampaolo Grigoli över vingården 2010. Guiseppe fortsätter att övervaka och handleda vinproduktionen ända fram till sin död den 15 januari 2012. Hyllningarna har sedan dess ekat i vinkretsar världen över. ”Maestro” / ”Mästaren” är epitetet han nu för evigt kommer att bära. Fiorenza och Giampaolo får två söner, Francesco och Lorenzo. Tillsammans med sina föräldrar driver de nu Quintarelli framåt. Arvet efter Guiseppe tar de på största allvar genom att behålla den perfektionism och tradition som var Mästaren Guiseppes signum.

Kort om Quintarelli

Område: Negrar (mitten av Valpolicella)
Odlad mark: 11 ha
Årlig produktion: 60 000 flaskor
Grundat: 1924

Rundturen

Vi inleder med att stå vid den stora avsatsen utanför vingården och beundra den fantastiska utsikten. Snart kommer Fiorenza ut och möter oss med ett stort leende. Hon ropar strax ner mot odlingarna under oss och där dyker Fiorenzas son Francesco upp mitt i pågående skörd. Skörden sker givetvis för hand och man ser att det sker med störstsa varsamhet. Francesco kommer upp till oss och vi inleder rundturen. Vi tar oss tillsammans ned till vinkällaren. Väl innanför dörrarna slås man av en majestätisk syn. Här i en dunkel belysning står Quintarellis ekfat med vin uppradade i raka led. Här finns mindre fat men också gigantiska ekfat med rikligt utsmyckade framsidor med påfåglar och vinrankor som allt är snidat för hand. Allt är tyst, kallt och fuktigt av sten. Som en entusiast av vin och viner från Valpolicella  i synnerhet blir man tagen av stunden här nere. ”En liten stund till” är det enda man kan förmå sig själv att tänka. Det är vackert och genuint, som en helgedom. Vi tar oss vidare ned genom en lång passage. Här finns några av de finaste årgångarna i dammiga flaskor längs väggarna. Här finns även bilder på Guiseppe, hans fru Franca, Guiseppes far Silvio. Det är som att vandra i minnenas allé och Francesco talar hela tiden om historien. Slutligen kommer vi fram till lagret där flaskorna etiketteras och lagras. Det är ingen lång rundtur rent fysiskt men mentalt så varar den i evigheter.

Provningen

Vi tar oss vidare till ett litet rum som utgör den gamla delen av vinkällaren. Här ska vi prova vinerna. Rummet andas av historia. Här finns mängder av dammiga vinflaskor, foton i rustika ramar och ett stort massivt träbord. Francesco ställer fram vinerna och vi inleder provningen.

Provningen innehöll:
• Primofiore 2014
• Valpolicella 2009
• Rosso del Bepi 2008
• Amarone 2007
• Alzero 2007
• Recioto 2004

Primofiore, som betyder ”första blomman” är det yngsta vinet Quintarelli gör. Här har vi en druvblandning med 50% Corvina och Corvinone, 50% Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Ett enkelt vin med en elegans som har en tydlig friskhet. Vidare till Valpolicella 2009. Här har vi en Valpolicella som är hela 8 år, vilket inte är vanligt, och det känns i doft och smak. Den har det friska och blommiga men också rustikare lagrade toner från ålderns gång. Mycket spännande Valpolicella. Rosso del Bepi, detta vin som görs de år då Amarone inte tillverkas och det märks för här finns massvis med toner vi normalt hittar i en Amarone. Den är lättare än Amarone i doft och smak men har fortfarande fylligheten kvar. Fantastiskt gott vin. Vidare till Amarone 2007. Detta är en helig dryck, detta är mästarens vin. Man blir tagen när man provar en Amarone från Quintarelli, lägg då till att detta är årgång 2007 som anses som en av de bättre. Detta är fullkomligt makalöst bra. Dofter och smaker av allt i massor. Lång eftersmak som fyller munnen länge. Wow! Vi går från en topp till en annan, Alzero 2007. Detta representerar Guiseppes vilja att experimentera. Han har länge haft Cabernet Sauvignon i sina viner (exempelvis Primofirore och Rosso del Bepi). I Alzero finns 40% Cabernet Sauvignon, 40% Cabernet Franc, 20% Merlot som alla torkas och produceras precis som Amarone. Detta vin är även det helt magiskt. Man får en Amarone, men med smaker och dofter från Cabernet. Sist men inte minst når vi den sista toppen, Recioto. Här har vi en traditionell Recioto som exploderar i mörka torkade frukter och bär. Makalöst bra Recioto som på ett fenomenalt sätt avslutar denna högtidliga provning.

Några avslutande tips

Om man ska besöka Quintarelli så får man försöka komma i kontakt med Francesco. Det är inte alltid helt lätt att få tid för provning och rundtur men det går. Rundturen och provning är bland det bästa man kan uppleva som en vinentusiast så det är ett starkt tips.

Tack

Ett stort tack till Francesco som tog oss runt i denna enastående vingård och höll i vinprovningen. Tack också till brodern Lorenzo som anslöt i slutet av besöket.