Damoli – ett vingårdsbesök

Vi har valt att förlägga några dagar av familjesemestern i Valpolicella. Vi anländer till området i en hektisk tid och skörden är i full gång. Det är en upplevelse att köra igenom området och se alla människor, lådor, pallar och traktorer med vagnslaster av druvor som rör sig på odlingar och gator. Året 2017 har bjudit på en riktigt het sommar och druvorna håller hög kvalitet i år.

Vårt boende är i San Pietro in Cariano och vi ska besöka några olika producenter. En av producenterna är Damoli som håller till i Negrar som ligger nordöst som San Pietro. Vägen dit går över en slingrig bergsväg  som bjuder på fantastisk utsikt över området och alla vinodlingar. Vädret är soligt och varmt. När vi efter den korta bilturen svänger in på gården hos Damoli möts vi direkt av Lara Damoli som ger oss ett varmt välkomnande.

Vi börjar direkt med ett besök i odlingen närmast fastigheten, som benämns Moraria, där det mesta redan har skördats. Det märks att Lara brinner för det hon gör.  Hon berättar med stor inlevelse om hur hennes familj har bott och verkat i området sedan tio generationer. Vi får höra att företaget fick vila under nästa 20 år från 80-tal till början av 2000 då Lara, vinmakaren Daniele och deras far Bruno Damoli bestämde sig för att återuppta verksamheten. Ute i odlingen får vi smaka på mogna Corvinadruvor och Lara visar jorden som är en mix av mörk lera och krossad sten av den porösa vulkaniska bergarten Tuff. Hon berättar vidare att det är stor skillnad på  jordmånen mellan de lägre belägna odlingarna i Jago och de högre belägna i Mazzano där det är en ljus jordmån som innehåller stor andel kalksten. Detta ger en stor skillnad i karaktär på druvorna som används i olika viner.

Olika jordtyperna, vilken skillnad!

Efter turen ute i odlingen får vi ta en titt på nyskördade druvor som ligger och väntar på transport till torkrummet som idag hyrs en bit från gården, där de ska torkas för att bli amarone och recioto.  Just nu byggs ett en ny yta för torkning i anslutning till gården. Dit ska också pressar och ståltankar flyttas som idag står i vinkällaren för att göra plats åt mer lagring i fat i källaren. Gårdens odlingar har kapacitet att producera ca. 25000 flaskor vin. Idag produceras runt 9000 flaskor under egen etikett men detta växer i takt med att Damolis viner blir allt mer efterfrågade.

Nu har det blivit dag för provning. Vi  blir ledda ner i källaren och på vägen ner får vi se diplom för utmärkelser Damoli har vunnit under åren. På vägen mot bordet visar Lara en flaska med manometer där korken borde sitta och berättar om det senaste experimentet. Det är en testbatch av Metodo Classico, ett mousserande vin gjort på champagnemetoden. Just denna är väldigt speciell då det är ett vitt mousserande vin gjort på 100% Corvina som är en blå druva. Tyvärr går detta inte att prova än. Väntar med spänning på resultatet!

Provningsdags

Väl framme vid bordet kan provningen börja. Det första vinet som vi får prova är Biancheté Bianco del Veronese IGT, det ända vita i sortimentet. Vinet serveras väl kylt. Det är väldigt transparent i färgen med en svag gul nyans. Att detta vin är gjort på Corvina, den blå druvan, är svårt att tro när man ser färgen. Vinet doftar behagligt med en bra syrlighet och mineralitet. Tydligast tycker jag att grapefrukt, flinta och grafit framträder. I munnen märker man att det är ett matvin då det är riktigt torrt, syrligt och med en härlig fräschör som skulle passa riktigt bra till skaldjur med lite citron på.

Nästa vin blir basen Valpolicella Classicon, La Moraría. Här är en härligt rubinröd färg och både doft och smak är fruktig och mjuk med små tanniner. För att verkligen behålla druvornas karaktär tappas denna på flaska direkt från ståltanken utan någon kontakt med ek.

Nu har det blivit dags för Ripasson Giago. Detta är ett vin som jag redan känner till och som verkligen stigit till att bli ett av mina absoluta favoritripasso. En härligt kryddig ripasso med frukt, kryddighet, syra och tannin i härlig balans. Det är mörkt i färgen och doftar härligt. Smaken domineras av mörkare bär och mogna blå plommon.

Brigasco IGT är näst på tur. Ordningen är satt i stigande smak- och doftordning och det märks här. Utöver den traditionella druvblandningen av Corvina, Corvione och Rhondinella hittar man ca. 20% merlot i detta vin. Vinet tillverkas nästa som en amarone där druvorna torkas (om än inte lika länge).  Även om den röda tråden med mörka bär och kryddighet hålls finns här också lite röda bär som hallon och smultron. Det är spännande med IGT och vi köpare borde bli bättre på att efterfråga och våga prova dessa då de verkligen kan bjuda på en upplevelse som denna verkligen gör.

Men nu är det äntligen dags för det som denna sida bär i namnet, Amaronen Checo. Då jag skriver för AG tror jag att Lara vill bjuda på något extra. Hon frågar mig om jag vill göra en vertikalprovning av 2006, 2009 och 2010. Ett helt fantastiskt erbjudande som jag naturligtvis inte kan tacka nej till. Hon tar fram några glas extra går åt sidan för att ringa ett samtal. Det visar sig att hon ringt sin bror för att få reda på var han har gömt kvarvarande flaskor av årgång 2003 som var den första som gjordes efter nyuppstarten och aldrig etiketterades och såldes, wow! Väl upphälld i glasen börjar en amaronefest.

Årgångarna har en grund som man känner igen i alla glas. Det som slår en mest är hur tydligt man märker skillnader då man får ställa olika årgångar mot varandra. Gemensamma dofter är naturligtvis körsbär, plommon och torkade frukter med riktigt god russindoft i alla glas. Smakerna är stor och intensiv i alla med härlig komplexitet.

I glaset med 2003 är det märks på både färg och doft att detta är åldringen i gänget. Även om 2003 är fantastiskt god tror jag att med tiden kommer alla andra att bli bättre. Det är inte riktigt samma kropp på denna som resten.

När jag bedömde 2006 för AG fick den 94 poäng av mig och lovord men den har faktiskt växt till sig ytterligare då kryddigheten har ökat. Förvånansvärt ungdomlig och spänstig med tanke på att den redan blivit 11 år.

För 2009 blir betyget riktigt högt. För min smak behöver inte denna ligga längre utan ska drickas nu. Det är ett vin som verkligen charmar en med sin härliga tunga fruktighet. En av de klart bästa 2009 jag har druckit.

Slutligen 2010. Denna är fortfarande ung. Det slår igenom lite alkohol och även om doft och smak är på plats vill jag känna lite mer harmoni som definitivt kommer med åren. Denna hotar att bli riktigt bra.

Gillar du fruktiga och lite syltiga amarone är 2009 det perfekta valet att dricka nu. Är det mer lagrade dofter och smaker du söker är 2006 en perfekt kandidat men måste ligga några år till för att nå sin fulla potential.

Vertikalprovning av Damoli Amarone della Valpollicella Classico 2003, 2006, 2009 och 2010.

Efter den härliga var det dags för recioton, 1623,  och det här är en härligt söt recioto med samma tyngd i smaken som känns igen från Amaronen men med mycket mer frukt. Som en rårörd kompott av kärsbär och plommon. Kryddigheten är liten men en nötighet gör att jag gärna skulle dricka denna till lagrade hårdostar.

Sammantaget är det med massor av intryck vi lämnar gården. Att ha en vinmakare som brinner för sitt yrke som guide är helt fantastiskt och vi kan varmt rekommendera ett besök till Damolis vingård!