Jag föreläste först om Amarone och berättade på slutet lite om varför det är viktigt med rätt sorts glas när man dricker vin. En del såg frågande ut och tyckte nog att jag överdrev lite. När vi sedan doftade på vinet (jag hade inte berättat att det var samma vin i alla glasen) såg många förundrade ut. Jag gick runt bland deltagarna under provningen och fick ett antal viskande kommentarer om att det var väldigt stor skillnad på de olika vinerna idag.
När jag sedan berättade att det var samma vin i alla glas var det några som inte trodde på mig. En del kände sig närmast lurade. Men denna kväll bestämde jag mig för att på alla provningar jag håller nämna lite om glasets betydelse. Visst, rätt glas kostar i Sverige mellan 250-400 kronor. Men oberoende av vilket vin man dricker så blir framförallt doften men även till stor del smaken så oerhört mycket bättre av rätt glas.
Egentligen säger det sig självt. Glas skall inte se ut som ett Y. Då försvinner doften. Glas skall mera likna ett U. Men helst skall det gå ihop något vid toppen. Som amaronefantast är jag - förstås - också en doft-fantast. Mitt favoritglas har i några år varit Orrefors Difference Primeur. Detta är enligt mig världens bästa glas gällande just doften.
Det är detta glas som är fotograferat längst upp på min hemsida, amaroneguiden.se. På provningarna brukar jag ha IKEA´s kopior av Riedel´s Bordeaux glas. Privat hade jag tidigare Riedel Vinum Shiraz. Men 2005 bytte jag och nu är jag fast. Till den som tvivlar säger jag alltid samma sak: Prova själv.
Idag är det onsdagen den 17 december 2008. En vecka till julafton. Jag befinner mig på Söder i Stockholm för en privat provning med den person som har designat världens bästa vinglasserie. Erika Lagerbielke sitter framför mig och jag har massor av frågor. Ikväll skall jag tillsammans med bla min goda vän Thomas Breding och Erika prova ett antal viner från Valpolicella i de glas som hon har gjort tillsammans med den i Sverige kanske mest kända vinjournalisten Bengt-Göran Kronstam.
Vi skall prova två rödvinsglas och det sk sweet-glaset från Orrefors serie Difference.
Bättre start på julen går inte att få.
I serien Difference finns två rödvinsglas. Primeur och Mature. Jag har alltid gillat Primeur bäst men så dricker jag sällan viner som är äldre än 10 år. Jag började ju samla Amarone runt sekelskiftet så mina första större inköp var från 1997. Om några år tänker jag dock börja prova i Mature-glasen mera frekvent. Men då behöver vinerna vara minst 15 år gamla. I alla fall om det gäller Amarone.
Jag frågar Erika när idén till Difference-serien började? Hon berättar att glasen släpptes 2002 och att arbetet med formgivningen började ca 2 år innan. Först får jag en mycket trevlig historielektion där Erika berättar att det var i mitten av 1850-talet som man började sitta vid dukade bord och duka upp med serviser. Glasen designades som social markering mer än ur doft- och smaksynpunkt. Det dekorativa glaset har mer och mer frångåtts under 1900-talet men det dröjde fram till 1970-talet innan glas framtagna för vinets bästa togs fram. Orrefors första vinprovarglas kom på 70-talet och hette Elixir.
Erika Lagerbielke började på Orrefors 82. Första kollektionen Erika gjorde som slog igenom ordenligt var Intermezzo som kom 1985 (blå droppe i stjälken). I dagarna har den mycket vackra uppföljaren Intermezzo Satin (vit droppe) kommit ut. Erikas vinintresse kom i början av 90-talet. Den första kollektionen som var fokuserad på vin heter Merlot. Den kom 1995. Ungefär samtidigt började Erika hålla glasprovningar. Vid denna tidpunkt var det ytterst få i Sverige som brydde sig om glaset annat än att det skulle vara funktionellt och snyggt. Men att det också skulle framhäva vinets egenskaper var det som sagt väldigt få som tänkte på. Serien Merlot ändrade på detta.
Framgången med Merlot gjorde att Orrefors fick förfrågningar om att göra ett conosseur glas. Bengt-Göran Kronstam fick en förfrågan och tillsammans gjorde Erika och B-G en empirisk provning av en mängd existerande vinglas. Doften var i fokus när det nya glaset skulle utvecklas. Doftsinnet är så mycket mer komplext än smaksinnet.
Erika och B-G bestämde sig rätt snabbt för att göra två rödvinsglas och att utgå ifrån vinets mognad snarare än vinmakarens utgångspunkt i olika druvor och terroir. När det gäller de vita glasen var utgångspunkten inte ålder på vinet utan syran (fruktighet och krispighet). Fokus var att vitvinsglasen skulle spegla det karaktärstypiska för de olika vintyperna.
Utseendet var förstås också mycket viktigt. Att gestalta funktionen i en form var nästa utmaning. Det gällde att visuellt göra ett glas som differentierades men förstås utan att funktionen förlorades. Den spända, dramatiska kurvigheten i Primeurglaset visade sig perfekt matcha funktionen trots att linjerna är synnerligen utmanande och nyskapande. Att glaset ger en maximal koncentration av doften gör att många som inte kan så mycket om vin snabbare kan lära sig.
Alla glasen i serien har lika höga ben. Anledningen var att Erika ville att alla vinglasen skulle ha samma dignitet. Detta hade aldrig gjorts tidigare men det gjorde att hela serien fick en harmoni där alla glas hade samma vad skall man säga rang.
Provningen
Vi jämför först en enklare Valpolicella (Masi Modello) i fyra olika glas. Det intressanta är att även med ett relativt enkelt vin kommer frukten fram på ett helt annat sätt än i enklare massproducerade maskintillverkade glas. Primeur glaset vinner detta test hur enkelt som helst. Förutom kvällens två huvudglas har vi ett IKEA-glas (Riedelkopia) och ett taskigt resturang-glas i Duralex-stil. Dvs lågt och, tja. Ni vet.Idag jobbar Erika både i Stockholm och på Orrefors fabrik. Erika är också professor i glasdesign och undervisar en del på universitetet i Växjö. Hon föreläser ganska mycket i olika sammanhang inom design. För mer information gå gärna in på erikalagerbielke.se
Erika dricker helst Italienska viner och gärna från norra Italien. Jo, så är det. Erika Lagerbielke har uppenbarligen en mycket god smak! Australiensiska viner är också en favorit samt förstås Champagne.
Vi börjar med TSA 2003 och detta vin fungerar lika bra i båda glasen. Intressant är att den alkoholstinna doften mattas av ordenligt i Mature-glaset. Men efter en stund visar det sig ändå att glaset inte är gjort för detta vin. Denna Amarone har jag druckit hundratals gånger och hur jag än vänder på argumenten så skall nr 28002 drickas i Primeur-glaset. Sedan går vi över till Vaio 1990 och det är nu verkligen skillnad mellan glasen. Vinet är sagolikt i Maturelglaset. En makalös doft att jämföra endast med Vaio´s hitintills bästa år som ju är 1997. Underbart. Den för vinet så typiska doften av mintchoklad och rollokola (men bara i årgångarna 1990 och 1997) övergår i mera mogna toner av torkade körsbär och fat. Mycket välstrukturerat. 1990 räknas ju som det första riktigt stora amaroneåret för många producenter. Denna Vaio visar att årgången håller väldigt bra och vinet har ett antal år till framför sig.
Vinet doftar efter ett tag väldigt bra i båda glasen och jag ställer mig frågan var gränsen går för att dricka en Amarone i ett Matureglas.
Vi går vidare och provar Quintarelli 1997.
Detta vin är ju umodern av Amarone och det är synnerligen intressant att konstatera att denna ursprungstypiska skolboksamarone nog ändå passar bäst även det i Primeur. Jag skulle vänta i ca fem år till innan Mature-glaset skulle få chansen. Vinet har ännu allt för mycket frukt och få animaliska lädertoner. Så jag bestämmer mig för att sätta gränsen just för att dricka Amarone ut Mature-glaset någonstans vid 15 års ålder. Om det nu inte är så att man vill kraftigt tona ned ett ungt vin som är tydligt överdimensionerat. Men det kan man lika gärna göra genom 2 timmars luftning i karaff.
Vi övergår till de tre söta viner som kvällen till ära har fått det stora förtroendet att korkas upp denna mörka, regniga kväll på Söder.
Thomas dukar fram sweet-glasen. Som är en miniversion av Mature. Jag har alltid tidigare tyckt att detta glas tar bort en del sötma ur doften från söta viner. Tidigare har jag jämfört vissa söta viner i Sweet och Primeur. Rent doftmässigt är Priemeur något bättre. Men som helhet är Sweet perfekt då det gör det söta vinet elegant och balanserat. Glaset lyfter verkligen fram strukturen på vinet och trollar bort översöta toner i doften.
Vinerna provas direkt inpå varandra. Alla är riktigt bra men det är vin nr 4, 5, 6 i ordningen och klockan närmar sig midnatt. Det krävs fokusering och det är inte så svårt med följande viner framför oss: Tommaso Bussola Recioto TB 2003, Leonildo Pieropan Recioto di Soave Le Colombare 2004 och som en avslutning en härligt mogen Sauternes från 1990. Jag har provat söta viner bredvid varandra tidigare. Mitt råd är att inte göra det. Dessa viner mår bäst av att avnjutas ett i taget. Sötma är lurigt och varje vin bör få din koncentration självt.
(Foto: Thomas Breding)
Jag var redan frälst redan innan provningen men för dig som tvekar och håller fast vid andra glas så säger jag bara Prova! Jämför, och det är bara att konstatera. Bättre glas för röda viner än Orrefors Difference Primeur finns faktiskt inte.
Henrik Ungerth / amaroneguiden.se / 2008-12-21
