Till första sidan på amaroneguiden.se

Nyhetsbrev september 2009

Jag går igenom bolagets hemsida och alla Amarone som finns i Sverige. Många bra viner tänker jag. Men få riktigt bra Amarone. För så är det. Lägstanivån på Amarone i Sverige är fortsatt hög. Tur är väl det. Men högstanivån är tunn. Det finns några Campolongo di Torbe (599) och Corte Sant Alda (499). Går man upp i pris kan man hitta finstämda Begali´s flaggskepp Bianca för drygt 600. Nu i september släpps några hundra Tenuta Sant Antonio Campo dei Gigli för 499. Strax under 400 finns Vaio och Speri. Ner i pris hittar vi som vanligt Tenuta Sant Antonios Amarone för 249:-. Inte elegant men smakrik, karaktäristisk och riktigt bra.
Jag är särskilt nyfiken inför mitt nästa besök i Valpolicella. I slutet av september åker jag ner. Det blir en intressant resa där jag tänker ta reda på vilka Amarone som just nu är i ropet. Lättaste sättet att göra det är att fråga producenterna. Jag har den stora förmånen att känna ganska många därnere och då berättar de. Jag minns Adelino på en stol i källaren i sin restaurang på torget i Sant Ambrogio. Vi fann varandra. Oj vad han berättade mycket. Vårt samtal avslutades med att han listade ca 15 producenter som enligt honom var A-laget. Kärnproducenterna som verkligen var bäst från år till år. En sådan lista levererade också Masi´s president Sandro Boscaini till mig efter en lång middag på Ulriksdals Värdshus för snart två år sedan. Namnen var identiska med de gamle Adelino nämnde.

Lär av historien sa de båda. I modern tid (senaste 20-30 åren) har inte ens en handfull producenter slagit sig in på denna lista. Roccolo Grassi, Marion, Corte Sant Alda och Tenuta Sant Antonio är de fyra främsta av de ”nya”.

Vad krävs? Jag vet inte riktigt. Det räcker inte med 4-5 år av riktigt bra viner på raken. Det är något mer som krävs. Rätt inställning. Ödmjukhet inför historien. Jag tror att Latium Morini är där också om några år.

Vad de också sa: Många gör väldigt bra viner. Men få ligger på topp hela tiden. År efter år.

I höst tänker jag varje månad gå igenom bolagets bästa på hemsidan. Och mera kritiskt än vanligt uppdatera listan. Det kommer att falla bort några. Men listan skall verkligen avspegla de bästa och därför kommer jag att vara extra kritisk.

Nytt på Systembolaget i september

Tenuta Sant Antonio Campo dei Gigli 2005Månadens nyheter i september på bolaget är riktigt bra.

Bara en Amarone släpps men den är å andra sidan en av de 10 främsta Amarone som finns så bara det är fantastiskt. Tenuta Sant Antonio´s Campo dei Gigli från 2005 har jag skrivit mer om på hemsidan. Kolla gärna där. För 499:- får man en av de mest personliga Amarone som finns, som dessutom vinner mycket på att ligga några år.

Se även Systembolagets bästa:

Tenuta Sant Antonio Campo dei Gigli 2005 95282 499:-
En Amarone full av russinsötma, värme, mjölkchoklad, viss madelmassa och frukt i massor. Årgången bidrar med extra eldighet och tyngd men frukten balanserar mycket väl. Som vanlig är strukturen mycket bra. Smaken är mycket karaktäristisk. Går bra att dricka redan nu med minst en timme dekantering men mår bäst från 2011 och framåt. Jag ger denna Amarone hela 95 poäng, vilket den når om 4-5 år.




Flera andra ytterst bra Italienare släpps i september och jag väljer Angelo Gaja´s Sito Moresco, 94043**, 329:- som andra inköp. Detta vin görs i Piemonte och druvblandningen är fenomenalt bra; 35% Nebbiolo, 35% Merlot, 30% Cabernet Sauvignon gör att detta vin kan drickas med förtjänst även utan mat. Doften är ganska försiktig men är ändå tillräckligt tydlig. Det är smaken som gör detta vin till ett riktigt bra vin. Årgången är 2007 vilket gör att lagring några år är att rekommendera. Men prova gärna en direkt som referens. Efter dekantering någon timme är den redan nu riktigt bra.

Angelo Gaja´s Promis, 94044 för 279:- väljer jag som tredje inköp efter Campo dei Gigli. Promis är ett vin Gaja gör i Toscana. Det är bäst till mat och något lättare än Sito Moresco. Druvblandningen 55% Merlot, 35% Syrah, 10% Sangiovese är intressant och även om man som jag tycker att Merlot är en ren utfyllnadsdruva så blir resultatet här riktigt bra. Drickvänligt vin som lätt kan lagras med förtjänst.

Extra roligt är det förstås att Angelo Gaja nu på senare år har fokuserat särskilt på att få fram viner i lägre prisklasser en hans klassiska kultviner vars priser ligger mellan 1000-2500 ungefär. Vill du få en bra översikt över Gaja´s viner så rekommenderar jag www.vingruppen.se

Den eviga jakten på att riktigt bra vin strax över 100:- är en svår jakt. Monti Garbi har tappat något även om det fortfarande är ett riktigt bra vin. För 99:- är det förstås svårslaget. Men det släpps för ungt och behöver ligga 2-3 år. Istället har jag konstaterat om igen att Masi´s Brolo di Campfiorin 32361, 149:- är svårslaget i prisklassen 100-200. Nu i årgång 2005 vilket ger en bra skjuts i vinet. Det perfekta matvinet nu när hösten börjar krypa på och maten blir tyngre. Årgången gör att detta vin är det bästa någonsin. Dessutom är det lätt att få tag på.

Till sist ett tips om ett vin som jag drack för bara någon vecka sedan för första gången. Men det blir många fler gånger. Syskonen Allegrini förlorade sin bror Walter alldeles för tidigt för några år sedan. Som en hyllning till Walter gör dom sedan några år vinet Dedicato a Walter, 98310, 576:-. Vinet görs inte i Valpolicella utan på deras vingård i Toscana - Poggio al Tesoro, som ägs tillsammans med en stor amerikans-italiensk vinimportör. Druvan är 100% Cabernet Franc. Detta är vin är makalöst bra. Sammetslent men med mycket tydlig struktur och karaktär. Mjukt men bestämt. Påminner inte om något annat jag druckit från Italien och svåt att sätta ord bakom. Visst finns det en del choklad, nyrostade kaffebönor och viss kryddighet. Men mest tänkte jag på att druvorna verkligen är helt perfekta i sin mognad och läget i Bolgheri gör att elegansen är påtaglig. Här blir det sällan för varmt och området verkar vara perfekt för Cabernet Franc. Det är oerhört gott och jag vill bara dricka mer och mer av det.
Sommaren har varit osedvanligt bra. Några soliga veckor i Falkenberg efter midsommar följdes av nästan lika bra väder hemma i Stockholm. Avslutningen blev en vecka i San Francisco. Med middag på North Beach Resturant som kulinarisk höjdpunkt. Underbar klassisk italienare. Där drack jag husets Brunello från ägaren Petroni. Gudomligt bra.