På hemsidan i april ställde jag frågan vilken Amarone du föredrar

Vinnaren med drygt hälften av rösterna är den ursprungstypiska med total harmoni mellan elegans och kraft, med tydlig frukt.

På andra plats kom fruktbombsamarone som lite oväntat slog den traditionella, botrytiserade stilen.

Klart sist med bara tre procent av rösterna kom den rent eleganta, lättare, fruktiga stilen.

Det som händer med Amarone just nu är väldigt intressant. Stilen går mot mindre fat och mer frukt. Mot mer elegans och mindre råstyrka. Men vad som också händer är att druvorna Corvinone (inte riktigt samma som Valpolicellas huvuddruva Corvina men dom är nära besläktade) och Oseleta har börjat stabilisera sig som utmärkta komplementdruvor och i Corvinones fall dessutom i ett antal fall som huvuddruva. Jag har själv den senaste tiden kommit fram till att mina favoritamarone det senaste året har antingen någon eller båda av dessa druvor i sig. Corvinone ger en ökad fruktköttighet (märkligt ord men det beskriver exakt vad det handlar om) och Oseleta ger en ökad, hm, strukturerad kraft. Detta i kombination med kortare torkning än för några år sedan samt kortare lagringstid på fat. Dessutom sker fatlagring på nyare ekfat. En ny typ av Amarone håller med detta på att växa fram. Detta vin är förvisso relativt kraftigt, men utan den botrytiserade karaktären med tydlig torkad frukt och viss kärvhet som de traditionella vinerna har. Här är det mer av en tydligt fruktköttighet i doften och en strukturerad markerad russinsötma som övergår i ett långt harmonisk slut. Det lär dröja 1-2 år till innan vi kan säga om denna stil är generell för några producenter eller bara en nisch som några få vissa år lyckas med.

Nåja. Prova själv. Och håll för övrigt utkick efter Amarone med Corvinone och Oseleta. Tilläggas bör att Oseleta är en mycket dyr druva att göra vin på då avkastningen per druva är betydligt lägre än de andra druvorna som används till Amarone. Så vi kommer inte att få se jättemånga Amarone med denna druva i blenden.

Förslag på viner med dessa druvor i blandningen är Campo dei Gigli från Tenuta Sant Antonio, Campo Leon från Latium Morini och Costasera Riserva från MASI. Dessvärre finns ingen av dem i Sverige just nu.

Frågan på hemsidan under maj har varit i vilken prisklass du köper Amarone

Mellan 300-400 vann. Det glädjer mig. Här ligger den traditionella, botrytiserade, mycket personliga storsäljaren Vaio Armaron, nr 2419 för 379:- och Speri, 81617 för 376:-, som är ett vin som bör och kan lagras längre än många andra Amarone.

Tvåa kom prisklassen 200-300. Skillnaden är ofta stor mellan tex 250 och 350. Men så skiljer det ju också hela 100:-. 4% köper oftast viner mellan 400-1000. Campo dei Gigli, Mazzano, Campolongo, Viviani, Begali, Corte Sant Alda, Bussola, Accordini, Roccolo Grassi.
Jo, det är här de finns. De bästa.

Glädjande är också att endast 6% oftast köper Amarone mellan 150-200. Samtidigt är det trist att konstatera vad ni i denna grupp har missat. Klättrar man över 200 kunde man nyligen köpa utmärkta eleganten Amarone I Castei, 80403 för 219:-. Nu har den gått upp till 249:-. Men samtidigt har underbara, muskelpaketet Tenuta Sant Antonio, 28002 gått ner från 299:- till 249:-. Så försök att komma över spärren att köpa de som ligger strax under 200 (som är bra viner men inte speciellt bra Amarone) och lägg till lite och få en betydligt bättre Amarone. Sommaren är här och med det så är det lågsäsong för Amarone. Med lättare maträtter och varmare temperatur blir det istället mer av vanlig Valpolicella. Jag har de senaste två månaderna provat mig igenom alla Valpolicella som finns på bolaget. Jag har även valt att prova de viner som kallas Valpolicella Superiore. Vilket är att se som en Riserva. Dvs att vinet lagras längre. Hos vissa producenter innebär dock detta begrepp att en viss tillsättning av torkade druvor tillförs vinet. Jag bestämde mig för att prova de som kostar mellan 80-120:-.

Det var tre viner som utmärkte sig tydligt. Ytterst intressant är att göra en jämförande provning mellan dessa tre. Vilket jag gjorde och efter stod det klart att de var mina favoriter enligt nämnda kriterier. Många vill ha en Valpolicella som har mycket tydlig färsk frukt i sig. Jag söker mer efter personlighet, komplexitet och struktur. Vilket inte alltid är lätt att hitta hos viner i denna prisklass. Men dessa tre har detta och Musella var för mig klar etta med en kryddighet som de andra inte riktigt kom upp till. Allegrini å andra sidan har en fruktighet som är oerhört bra. Begali är mera elegant och dessutom från 2007 vilket ju är alltför ungt. Så låt den gärna ligga något år. Vilket förresten alla dessa tre mår mycket bra av.

1. Musella Valpolicella Superiore 2393, 99:-
2. Allegrini Valpolicella Superiore 689.6010, 99:-
3. Begali Valpolicella Classico 75115, 89:- Det historiska söta röda vinet Recioto är ju föregångaren till Amarone. Faktum var att det var detta vin som var det fina vinet i regionen från romartiden till en bit in på 60-talet, då Amarone började ta över sakta men säkert. Idag är Recioto för de flesta ett dessertvin. Så var det inte förr. I Sverige finns det knappt 20 Recioto på bolaget. Inte illa alls. Druvorna till detta vin torkas 1-2 månader längre än de till Amarone. Vinet är bla därför sötare och just sockerhalten styr mycket av detta vins karaktär. Det främsta Recioto-vinet är för mig också ett av de mest söta - Tommaso Bussola TB. Finns dock tyvärr bara i restaurangsortimentet och det är Enjoywine ( www.enjoywine.se ) som importerar. Pris är 569:- + moms och flaskan är på 500ml. Mycket pengar men man dricker inte mycket av detta och vinet är fullständigt magnifikt. Som en blandning av varm, smält choklad och finns ljusbrunt socker. Tillsätt rejält med superkoncentrerad druvmust och du har en komplexitet och längd som ingen annan Recioto slår.

Nåväl. Även de som är tillgängliga för oss som inte har restaurang är bra. Några är riktigt bra. Här följer bolagets tre bästa förutom då Bussola ovan:

1. Villa Monteleone, Recioto Pal Sun 2004, 88792, 359:- 500ml
Mycket komplex och med perfekt sötma.

2. Fornaser 2001, 82588, 313:-, 500ml
Utmärkt på alla sätt även denna. Inte riktigt lika söt.

3. Guiseppe Quintarelli 1995, 74282, 1199:- 37,5ml
Ja, vad säger man. En helt annan Recioto än de ovan. Ett starkt bevis för att detta vin går att lagra om det är av bra kvalitet. Många Recioto är bara söta och saknar komplexitet. Här finns mer av detta än hos någon annan Recioto. Slår även Bussola på denna punkt.

Många Recioto är av det lite mildare slaget och med något mer torrhet i sig. De är klart elegantare än de ovan. Jag är inte helt förtjust i denna typ av Recioto utan föredrar de mera söta varianterna. Men vill du prova två riktigt bra av denna sort så är Begali 87092, och Speri 82335 bäst. En annan Recioto som är både elegant som tusan men också tillräckligt söt för min smak (precis som deras Amarone) är Viviani. Den är lätt en av de bästa som finns. Dock inte tillgänglig just nu på bolaget. Först vill jag verkligen ta tillfället i akt att berätta att det finns några Amarone kvar på bolaget från förra månadens släpp. Då tänker jag på Bussola 95068, 739:-. En helt unik sk fruktbombsamarone. Mycket pengar men ett måste att prova någon gång om man gillar Amarone. Detta är verkligen en fruktbomb utan dess like.

98682, Radici Taurasi Riserva 1998, 298:-

Ett av italiens 150 bästa viner. Gjort på druvan Aglianico. Ett fynd faktiskt. Dessutom får man ett vin som redan är lagrat. Stramt, kärvt, mörkt. Som en well-done Entrecote.

95170, Amarone Masi Mazzano 2001, 749:-

En av få Amarone som inte ändrat sig genom åren. Håller med sin broder Campolongo hårt på det traditionella arvet. Perfekt av Masi och importören Philipson & Söderberg att släppa vinet nu och inte tidigare. I en provning av Amarone är en traditionell Amarone ett måste. Detta vin är en av de klart bästa av dessa. Jag skulle dock ändå vänta ytterligare 1-3 år med att öppna det.

Romano dal Forno

Släpper sin Valpolicella Superiore 2004 men för 819:- köper jag mycket hellre Bussolas Valpolicella Superiore som fortfarande finns kvar på beställningssortimentet från förra månadens släpp: 75931, 250:-. För övrigt ett fynd!

Någon kanske har sett att en av de 10 bästa Barolo...

...som finns kommer i juni. Giacomo Conternos Barolo Cascina Francia 2004 släpps, 99384, 1299:-. Endast 60 flaskor kommer till Sverige och jag vill be er att inte köpa alla för jag tänkte själv köpa en. Priset är förstås galet men denna går ju att lagra till barnbarnen om man vill. Själv tänker jag nog ta den på min 75-års dag om sisådär 33 år.

Månadens vin är en klassiker!

Masi Costasera 2345, 269:- har nyligen släppts. Årgången är den briljanta 2006. Detta är den bästa Masi Costasera någonsin. Men låt den vara. Det är närmast förbjudet att öppna den innan 2011. Detta är idag en larv, en knopp, en puppa. Låt den vara så kommer den att bli underbar. Smaken är redan nu riktigt bra men doften väntar på 2011 och framåt. Masi har ett enormt tryck på sig att släppa sina viner tidigt och företagets president Sandro Boscaini har personligen sagt till mig flera gånger att han inte kan göra något åt detta men att han verkligen uppmanar alla att ligga en tid på just Costasera. Nästa nyhetsbrev kommer i början av augusti. Det blev ingen resa till San Diego i maj och lika glad är jag för det. Mycket jobb hemma och en underbar svensk vår. Istället blir det resa till San Francisco i månadsskiftet juli/augusti och därifrån blir det reportage i nästa månadsbrev då jag av lycklig erfarenhet vet att denna stad har mängder med bra italienskt vin.

Glad sommar!