Jag tror bestämt att september 2008 har varit en av de mest intressanta vinmånaderna någonsin för mig. Helgerna har helt gått i vinets tecken och de provningar jag hållit av olika slag och även haft hemma har varit synnerligen intressanta och -för mig- avgörande för kommande inköp. Denna månad har jag gått igenom bolagets Ripasso och Recioto di Soave. Varför finns det ingen riktigt bra vintidning i Europa? Jag läser månatligen amerikanska Winespectator och engelska Decenter. Den förstnämnda är riktigt bra men fokuserar självfallet på de viner som släpps i USA. Engelsmännen är fortfarande inte så duktiga på italienska viner och hade dom bara haft Winespectators legendariska Italien-reporter James Suckling på plats hade dom moderniserat den frankofila Decanter på nolltid. Nåväl. Jag köpte senaste numret av Decenter där dom utser vinnare i olika prisklasser världen över. Ett kul nummer i en tidning som annars är utan intressanta djuplodande reportage som Winespectator är så bra på.

Vinnare över 130SEK är Masi Costasera Amarone Riserva 2003. Detta är verkligen kul. För denna Amarone är kanonbra. Länge har Masi´s ”vanliga” Costasera varit en storsäljare. För 249:- är det en av de första Amarone som många konsumenter stöter på. Detta vin är bra men det är ingen riktigt bra Amarone. Men nu i november-december kommer alltså Costasera Riserva. Det är första årgången som släpps och den överträffar mina förväntningar. En ursprungstypisk Amarone med perfekt kraft och elegans i en underbart komplex sammansättning. Frukten flirtar med alkoholen på ett mycket snyggt sätt och gör att detta kommer att bli en storsäljare. Priset kommer att ligga runt 450:-.

Bästa vintidning i Sverige är utan tvekan Livets Goda. Att dom ligger väldigt lågt i poängsättningen överser jag med. Det är bara att plussa på några poäng så kommer man upp till vad många andra experter anser om vinerna (med många andra menar jag gällande Amarone; mig själv, Winespectators James Suckling, Masi´s Sandro Boscaini och vinjournalisten Magnus Saccone, som för övrigt ibland skriver utmärkta Italien-reportage i denna tidning). September har varit en mycket bra vinmånad. Släppet i början av månaden var bra och det gjorde att jag blev nyfiken på att prova bolagets bästa Ripasso mot varandra. Jag ville testa om det var någon som kunde slå Monte Zovo, som alltså släpptes 1 september. Men det var det inte (läs mer om detta vin på hemsidan) Jag har valt ut 5 Ripasso som enligt mig är bäst på bolaget. Dessa viner har inte provats mot varandra i september utan bygger på mina anteckningar från provningar de senaste fem månaderna.

1) Terre di Verona Monte Zovo 2004 97601 119:-
2) Masi brolo di Campofiorin 2005 32361 149:-
3) I Castei Ripasso 2005 22409 117:-
4) Zenato Ripassa 2005 12324 174:-
5) Monti Garbi 2006 5328 99:-

Listan hittar du även på hemsidan där den kommer uppdateras kontinuerligt. Du hittar den under "Systembolagets bästa", i höger kolumn, "Systembolagets bästa - Ripasso" alt via denna direktlänk. Den 20 september var det dags för en provning jag tidigare inte gjort. Jag var mycket förväntansfull när de dekanterade super Valpolicellavinerna från dessa tre giganter skulle provas bredvid varandra. För att tydliggöra vad det är för viner så är det alltså så att det på senare år har börjat göras viner som görs både på färska druvor och torkade druvor. Den genomsnittliga torktiden ligger på ca en månad (mot tre för Amarone). Hur mycket torkade druvor som används och hur mycket färska som används i blandningen varierar kraftigt mellan de producenter som gör dessa viner. Det råder dock inget som helst tvivel om att giganterna Quintarelli, Dal Forno och Bussola gör de bästa sk Valpolicella Superiore.

Quintarelli håller alltid på sina viner längre än de andra därför är det årgång 1999 som nu finns tillgänglig. De andra två har nyligen släppt 2003. Detta är mycket, mycket kraftiga viner. Men utan den sötma som Amarone har. Men frukten är oerhörd kompakt och doft och smak är monstruöst uttrycksfullt hos alla tre viner. I Sverige kostade Dal Forno knappt 700:- när den släpptes i september. De andra två kostar ca 200 mindre när de finns i Sverige. Just nu är de slut. I Italien kan man dock hitta alla dessa tre viner för ca 400:-, vilket är att betrakta som superfynd för vad man får. Men de svenska priserna är för höga.

Lotten fällde platsen i provningen och vinerna stod så här:

Romano dal Forno Valpolicella Superiore 2003
Giuseppe Quintarelli Valpolicella Superiore 1999
Tommaso Bussola Valpolicella Superiore 2004

Provningsnoteringar

Detta är matviner. Det finns ingen som helst likhet med Amarone i nummer 1+3. Men Quintarelli har en del Amarone i sin Valpolicella Superiore och detta gör att den är lite sötare och med något tydligare frukt än de andra. Dessa viner är Valpolicellas motsvarighet till Barolo. Man skall se på dessa viner som super-ripasso viner och som sådana är dom förstås oerhört bra men för pengarna förväntar jag mig mer. Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ha alla tre som vardagsviner till maten. Dal Forno är mjuk och fruktig trots årgången. Den är dock för ung och fortfarande rätt sträv. Bussola har mycket mörka bär och en mullrande dov, djup doft och en lång eftersmak. Quintarelli är den mest kompletta av dessa tre men poängmässigt skiljer det bara någon poäng.

Jag utnämner Quintarelli som vinnare med delad andra plats mellan de båda andra.

Notera att jämförande provning mellan dessa herrars Amarone aldrig har gjorts av mig i en direkt provning men vid en mästarprovning i våras vann Bussola tätt före Dal Forno. Det var dock på målsnöret. Dal Forno och Bussola påminner mycket om varandra och är med sin mycket utåtriktade sammetslena, söta fruktbombsstil helt i en egen klass i Valpolicella. Quintarelli´s Amarone är mera traditionell och ett skolexempel på en klassisk Amarone. Vilken man tycker är bäst är en ren smaksak. Lördagen den 27 september var det dags att kora bolagets bästa Recioto di Soave. Goda vänner från Göteborg som i somras överraskade mig med en klassfull Shirazprovning var på besök i Stockholm och de liksom jag och min fru har faktiskt rätt nyligen upptäckt vilket otroligt bra vin som detta vita, halvsöta, soaveproducerade vin är. Som en vit Recioto fast med något högre lägstanivå. Görs vinet i Valpolicella kallas det för Passito Bianco men om Recioto tillhör Valpolicella så tillhöra det vita Recioto di Soave som namnett antyder Soave. De senaste månaderna har jag då och då druckit av detta vin och nu hade jag valt ut tre viner som stod mot varandra. Lotten avgjorde platsen i startfältet. Som synes på bilden så skedde provningen i Orrefors Difference Sweet. Jag var tvungen att investera i ett antal sådana glas för att förutsättningarna för denna provning skulle vara perfekta. Detta glas kan verkligen rekommenderas. Helt perfekt för Sauternes, Recioto, Vin Santo eller Recioto di Soave. Glasen hälldes upp 15 minuter innan vi provade vinerna.

Startfältet

Roccolo Grassi 2004
Tamellini 2004 (Tack för tipset från en av läsarna. Jag missade släppet i september men köpte den någon dag efter och provade omgående. Den kvalificerade sig direkt till denna final)
Leonildo Pieropan - Le Colombare 2004

Provningsnoteringar

Recioto di Soave Roccolo Grassi 2004
Rostad fruktig kompakt intensiv doft av aprikos, honung och melon. Simmig, skarp, honungssmak med tydliga ekfatsinslag. Underbar guldfärg och perfekt avstämd sötma.

Recioto di Soave Tamellini 2004
Ren fruktig aprikosmättad gräsig melon doft. Smaken är som doften fast med en saftighet som är mycket tydligt. Gyllene mörk guldfärg med en synnerligen harmonisk sötma.

Recioto di Soave Pieropan Le Colombare 2004
Lätt aprikosmättad doft med fruktigt slut. Ett mycket elegant vin som kräver en fruktsallad eller någon annan söt dessert till för att komma rätt ut. Fältets svagaste men ändå ett bra vin.

Vinnare är Roccolo Grassi, tätt följd av Tamellini.

Intressanta provningar

September har bjudit på några riktigt roliga och intressanta provningar. Från den gigantiska möbelaffären i Ekeby utanför Helsingborg till ett tokfullt hotell Billingen i Skövde där 140 Munskänkar i Skövde fick njuta av en superbra uppsättning Amarone. Läs mer om dessa två provningar på amaroneguiden.se - reportage

Månadens Amarone

Med början nu i september kommer jag varje månad att utse Månadens Amarone. Läs mer på förstasidan på amaroneguiden.se

Amerikanska Pinot Noir

Förutom viner från Valpolicella har jag denna månad provat några amerikanska Pinot Noir. Vissa är bara alltför mesiga men en stor favorit är DeLoach som släpptes i september. Den tog förstås slut direkt men lägg detta namn på minnet. Om man skall dra en mycket långtgående liknelse så är motsvarigheten i Amarone I Castei för 219:-. Denna Amarone har också varit månadens Amarone under september. Avslutningsvis några ord om Club Amarone och Amaroneguiden. Jag hoppade av Club Amarone som aktiv skribent i januari. CA startades av bla mig för några år sedan. Men bakom denna hemsida ligger en vinimportör. Denna importör är idag störst på Amarone i Sverige. Jag föreläser fortfarande en del för Club Amarone. Men får då ersättning precis som jag får från vilken munskänskförening eller vilket företag som helst. Att Sveriges största Amarone-importör sedan anlitar mig mer än andra importörer med mera spridda portföljer är förstås helt normalt. De två sidorna kommer framöver att särskiljas än mer än idag. Inom kort kommer Club Amarone att presentera en tjänst där man kan köpa viner via nätet. Med sin stora Amaroneportfölj välkomnar jag starkt detta men jag har ingen som helst bidning till Club Amarone idag, förutom att jag förstås starkt stödjer importören Winepartner i sin strävan att få in fler kvalitetsamarone till Sverige. Min sida amaroneguiden.se kommer helt att fortsätta fokusera på reportage av olika slag. Precis som i detta månadsbrev för oktober alltså.