En vit sommar och ny efterlängtad MASI
Sommaren kom tidigt i år. Värmen la sig som ett täcke över våra vinterfrusna själar. Det blir en vit sommar i år. Nej. Inte uppehåll i vindrickandet. Däremot så har jag de senaste veckorna alltmer accepterat att ett bra, lagom kylt vitt vin är underbart när det är 30 grader ute. Amaroneguiden har fyllt sex månader och vilken start! Jättekul med så många som är inne på sidan och med all återkoppling jag fått via mailen. Här kommer det sista månadsbrevet innan jag är tillbaka igen i slutet av augusti.Mina vita viner under sommaren blir:
22228 Clay Station Viognier, 99:- 97914 Rijk´s Sauvignon Blanc, 169:-
Maj började med ett besök i Prag. Kan man hitta bra Italienskt vin i denna ölstad? Nja. Precis bredvid utmärkta Hotel Roma låg en italiensk pizzeria (Pizzeria Felicita på Ricni 5) med superbillig mat och jättelika portioner. Dessutom en underbar park utanför där barnen lekte för fullt. Vinlistan var rätt ok. Förutom en Barolo av hyfsad kvalitet för 800:- var det Villa Torrigiani 2004 Chianti Classico Superiore som imponerade mest. För 250:- var detta ett riktigt bra vin till lassen med mat man fick in. Bästa vinet under helgen i Prag hittade jag på Mandarin Oriental på Nebovidská 459 (också nära hotel Roma). En utmärkt modern asiatisk (contemporary Euroasian kallar dom det) resturang på hotellet som heter Essensia. Oerhört bra mat och en vinlista av rang. En Amarone på listan och det var Tedeschi´s Capitel Monte Olmi 2001 för motsvarande 1250:- SEK. Väl dyrt men en mycket bra Amarone. Det fick bli en australiensare istället. Trevliga Guardian Peak Shiraz 2004 för ca 400:-. Delägt av golfspelaren Ernie Els och representerad på bolaget med några viner dock ej denna. För övrigt var Prag en mycket trevlig stad. Bättre än jag trodde men inte i närheten av mitt nästa resmål.
I vinväg fortsatte månaden 10 dagar senare när jag åkte till Toronto. Sex utmärkta middagar senare och tre utmärkta luncher senare kunde jag konstatera att det utan tvekan är Zinfandel man skall dricka i denna supertrevliga stad. Jag hittade några få Amarone men återigen till priser runt 1200-1500. Då pratar vi om max 92 poäng. Det fanns dock en mängd Zinfandel som inte finns i Sverige och priserna var bra. För 500-600:- fick man en 89-92 poängs Zinfandel på resturant. I Toronto får man inte missa en middag på Hy´s Steakhouse och långlunch på klassikern Sassafraz på 100 Cumberland Street.
Senaste vinprovningen 31 maj
Vinerna var:
Tenuta Sant Antonio 2004, 280 02, 289:- Tenuta Sant Antonio 2000 Le Bertarole 2001, 89193, 369:- Lorenzo Begali Monte Ca´Bianca 2001, 599:-Alla fyra var riktigt bra men vi kan konstatera att det är bra att lagra vinerna några år samt att pris i alla fall ofta är korrelerat till kvalitet. Min favorit var Begali men både Le Bertarole och TSA 2000 var synnerligen bra. TSA 2004 är ju ett vin som jag gillar mycket men det var trots lång dekantering för ungt och busigt i sammanhanget. Men det är helt klart fortfarande bolagets bästa Amarone under 350:- I maj hann jag också med två företagsprovningar. Jag ändrar alltid minst två viner i provningar som ligger efter varandra. Normalt tar jag de två som vinner provningen innan och lägger till två andra. För mig är det roligt att se vilka viner som ”vinner ” i längden. Även om det förstås är så att man inte skall jämföra för mycket. Jag brukar vara noga med att man verkligen skall njuta av vinerna även under provningarna. Det får inte bli för mycket analyserande. Min konklusion efter snart 100 rena amaroneprovningar är att det dom sista 2-3 åren har börjat utkristallisera sig olika typer av Amarone allt tydligare. Detta skall jag gå igenom ordentligt i månadsbrevet som kommer i augusti. Min smak har också svängt något de sista åren. För fem år sedan fanns det bara någon enstaka producent som gjorde riktigt eleganta viner varje år (undantaget årgång 97 som gav många mera eleganta och runda Amarone). Nu har årgång 2004 börjat komma och detta är kvalitetsmässigt den bästa årgången hitintills för mera eleganta Amarone. De botrytiserade muskelpaketen finns kvar men har mattats något och det är bra. Generellt sätts frukten alltmer i centrum hos de flesta producenter. Nåväl. Jag återkommer om detta framöver. Maj gick över i juni och första veckan i juni var det semester. Ingen direkt högoddsare var jag tillbringade den. Magnifika hotel Victoria och rum 210 igen (men nästa gång blir det faktiskt boende på Corteforte i Fumane/Valpolicella). Jag besökte MASI, Serego Alighieri, Le Bertarole och Viviani. På MASI köpte jag en Amarone jag aldrig provat tidigare. Först en liten tillbakablick. I januari satt jag bredvid MASI´s president Sandro Boscaini på en middag på Ulriksdals Värdshus. Vi pratade Amarone i fyra timmar och jag påpekade i början av vårt samtal att det finns ytterst få Amarone i prisklassen ca 450 – 600 SEK. I denna prisklass ligger enligt mig de bästa amaronevinerna. Sandro höll med och berättade då att MASI på Vinitaly i april kommer att släppa MASI Amarone Costasera Riserva 2003. Alltså en Riserva av deras standardamarone. Detta nytillskott till familjen MASI fanns nu i juni att köpa i shopen på Serego Alighieri för 45 Euro. I december kommer den till Sverige. Jag provade den för några dagar sedan och minsann! Den var riktigt bra. Jag ger den hela 93 poäng. Påminner mig en hel del om Tenuta Sant Antonio´s Campo dei Gigli 2000, som dessutom har nästan exakt samma pris (dock slutsåld sedan länge).
2003 är inget superår men denna MASI var som sagt väldigt bra. Ett annat vin som är fantastiskt bra från detta år är Casa dei Bepi från Viviani. Dyr i Sverige. Betydligt billigare hos producenten och alltid med Vivianis tydliga kännetecken: Elegans, frukt och perfekt balans mellan doft och smak! Vill man ha traditionell Amarone av yppersta kvalitet så är Le Bertarole 2001 alternativet. En något botrytiserad Amarone med lite rostad, dov doft. Tydliga körsbär och en lång markerad avslutning.
Det blev förstås några resturangbesök i Verona. Och förstås bra viner rätt igenom. Höjdpunkten var nog ändå Roccolo Grassi´s Recioto di Soave 2004 (en vit Recioto alltså). På resturang Maffei på Piazza Erbe kostar detta unika och goda dessertvin (funkar dock som sällskapsvin också då det inte är så sött som vanlig röd Recioto) 350 SEK. Det är inte ofta man köper med sig flera flaskor med ut ifrån en resturang. Men det gjorde jag denna gång. I mitten på juli blir det en kortare semester i Valpolicella. Detta skriver jag förstås om i månadsbrevet du får i slutet av augusti. Då blir det reportage från resturangerna Enoteca della Valpolicella, Groto di Corgnan och Trattoria alla Ruota. Tre av Valpolicellas bästa resturanger. Dessutom blir det besök, förstås följt av reportage från mitt besök hos superproducenten Tommaso Bussola den 15 juli!
Till hösten kommer jag att prova och recensera fler italienska viner mellan 100-200:-
Men det är då det.
Trevlig sommar!
