Amaronekvällar på Musikvalvet 11-12 November

Regi Club Amarone och Henrik Ungerth

Det har blivit en årlig tradition för Club Amarone att inta det historiska valvet i Gamla Stan i Stockholm i slutet av November för en helg helt tillägnad Amarone. Det var fullsatt båda kvällarna och aldrig tidigare har så många varit med tidigare på resor och provningar. Men vi kunde också välkomna några som var helt nya på Amarone och jag tror att de lärde sig en hel del och att deras vinupplevelse blev något väldigt speciellt.

Amaroneprovning

Temat för helgen var inte bara Amarone utan årgångar. Det har framstått allt tydligare de sista åren att årgången har en oerhröt stor betydelse. Kort sammanfattat är det så att vi dricker Amarone (ja, många andra viner med förstås) flera år för tidigt. Det är naturligtvis så att många vill detta. En del producenter är inte intresserade av att ligga på lager och vill sälja så snabbt de kan och monopolet har förstås samma intresse. Då återstår att vi konsumenter väntar något eller eller mer innan vi dricker vinerna. Men det gör vi inte i tillräcklig utsträckning.

Är det då så stor skillnad? Jag har ju som gyllene regel att aldrig dricka en Amarone innan den är fem år gammal (från vad som står på etiketten). Majoriteten av alla Amarone släpps när de är 4-5 år. En lång dekantering på 1-2 timmar kan "frigöra" vinet från en del av sin slutenhet på ett så pass ungt vin. Men de bästa vinerna är så okomplexa att det märkligt nog är så att det är dessa som behöver lagras längst innan de är mogna.

Jag hade en provning för ett tag sedan med bl a en billig (199:) Amarone från 2008 som ställdes mot en av de bästa som finns (970:-) från 2006. Deltagarna vid provningen röstade (blint förstås) fram den billiga som bäst strax före den dyraste. Jag kan förstå detta. Den dyrare, mera komplexa var nästan helt sluten och endast i smaken kunde man med kunskap känna att den hade en enorm potential. Den billiga var redan nu utrycksfull och nära sin topp.

Nåväl. För att inte blir alltför akademisk så är mitt råd: Låt vinet ligga! Öppna inte en Amarone förrän den är sex år gammal. Dekantera då i minst 30 minuter beroende på vilket typ av Amarone det är. Öppnar du en fem år gammal Amarone så dekantera i två timmar och cirkulera sedan vinet i glaset för att att frigöra aromerna maximalt. Men. Helst av allt skall du vänta med vinet tills det är 8-10 år. Efter många provningar står det nu allt mer klart at vinupplevelsen blir markant bättre med lite längre lagring även gällande Amarone.

Här nedan följer de viner som provades dessa två kvällar

Texterna nedan fick alla närvarande med sig hem och först efter att vi provat vinerna och diskuterat dem, samt röstat om kvällens favoriter delades denna information ut.

Mina kommentarer till vinerna: Av åtta Amarone var två från 2006. Den som kom bäst ut av dessa var Villa Monteleone 2006 som var mäkta populär. Denna Amarone är färdig! Vinner en del på att lagras några år, men inte mycket. Dekantera 1-2 timmar och njut. Ursprungstypisk Amarone som är perfekt nu till julen! Rosson från 2006 är mera sluten och bör inte drickas nu. Kommer dock att utvecklas synnerligen bra om 2-3 år. Mera elegant fast med traditionella toner. En riktigt bra nykomling som dock är lite ung.

Vi provade två Amarone från 1997. Både Speri och Zenato kom ut väldigt bra. 1997 är på sin topp nu. Att Speri skulle vara bra anade jag. Detta eleganta vin bör alltid ligga 8-10 år. En av få Amarone som måste ha en sådan lagringstid för att komma ut riktigt bra. Zenato 1997 hade jag inte druckit på sju år. Den var grymt bra! Stor överraskning! Begali´s flaggskepp provades också. Från superårgången 2001. Många röstade på den. Denna eleganta Amarone höll väl och torde attrahera frankofilerna.

Viviani´s Casa dei Bepi är en av mina stora personliga favoriter. Vi testade varma årgången 2003. Jag hade tänkt ta med 2006 men den är för sluten och i sista stund växlade jag till 2003. Denna kom också väl ut men det är väldigt intressant att konstatera att årgången gjorde att vinet inte kändes igen som en Viviani. Jag tror faktiskt inte heller att jag hade känt igen den. Då är ändå Bepi ett vin jag alltid lätt känner igen. Men årgången förvandlade Bepi denna kväll. En annan megafavorit är Campo dei Gigli. Också den fick bra med röster. Vi provade år 2000. Strålande år och ett gigantiskt vin. Men Gigli kom i samma flight som Tommaso Bussola 2001. Detta monster från Negrar slog allt och var helgens bästa vin. Som ungt är det väl överdimensionerat. Med 10 år på nacken visar det upp sig från sin absolut bästa sida. Men det kostar!

Jag har redan nu bestämt mig vilken årgång vi skall prova på Musikvalvet hösten 2012. Då blir det 2004. En makalöst bra årgång och då är vinerna åtta år gamla. En perfekt ålder! Vi ses då men hörs betydligt tidigare.

Henrik Ungerth

Musikvalvet 11 November

Villa Monteleone 2006
Äntligen. Efter att professor Raimondi dog år 2000 har Lucia´s viner varit sådär. Inte ens de briljanta årgångarna 2000,2001 och 2004 lyckades hon speciellt bra. Jo, vinet har legat på 90-91 poäng men inte förrän med 2005 kom fullträffen. Detta ganska varma och klimatmässigt mycket skiftande år blev Villa Monteleone´s Amarone klassad som trebetygare (tre är högst) i Italian Wines tillsammans med ett dussin andra Amarone. Märkligt nog blev 2005 något elegantare än 2006. Jag håller 2006 som något bättre. Det här är en ursprungstypisk Amarone. Mycket av allt och redan från början klart drickbar. Vinet kommer lägga sig en hel del på några år och det skall bli oerhört intressant att följa utvecklingen av VM 2006. Nr 89125, 559:- och det är den vi dricker, dvs 2006 som nu finns.
Årgång 2006 går att beställa direkt via Club Amarone och hämta på Ditt Systembolag

Speri 1997
Detta vin prydde omslaget på min bok. Bra och trevlig producent och en riktigt klassisk Amarone. Oerhört slö i utvecklingen. Måste absolut ha minst åtta år på sig om man vill få ut all potential ur vinet. Det här är en riktigt bra traditionell Amarone med viss botrytis. Speri är det vinet idag som har samlat på sig klart flest ”högsta betyg” i Italian Wines årliga vinbibel. Nr 81617, 386:- för årgång 2006.

Lorenzo Begali, Monte Ca´Bianca 2001
En annan stor favorit som dock är en av få Amarone som verkligen måste ha många år på sig innan den kommer till sin rätt. Det här är en väldigt elegant Amarone. Doftar sällan speciellt mycket jämfört med andra Amarone. Det är en len, mjuk, fruktig och mycket snyggt förpackad Amarone. Bör absolut vara minst åtta år gammal. Nr 82309, 498:- för årgång 2004.

Viviani – Casa dei Bepi 2003
Ytterst få producenter gjorde Amarone av absolut högsta kvalitet det varma året 2003. Endast de som har vingårdar längst upp i norra Valpolicella, strax innan bergen tar vid, lyckades med detta. Viviani´s vingård ligger längst upp i Negrar-dalen. Ett perfekt läge som bidrar till att deras viner har en mycket särskild karaktär. Bepi är flaggskeppet och det är en synnerligen elegant Amarone med en viss saftighet i tonen och med en otroligt väl balanserad frukt med mycket körsbär snarare än russin. Sötman är helt naturlig från bären och sk russinsötma förekommer inte i Bepi. Här handlar det om en naturlig, traditionell metod fast vinmakare Claudio är noga med att undvika botrytis, vilket mikroklimatet också bidrar med. Det här är en av mina topp-3 Amarone alla kategorier fast årgång 2003 är inte riktigt som de andra årgångar. Men högsta betyg i Italian Wines får Bepi nästan alltid. Nr 74922,748:-, årgång 2006.
Årgång 2006 går att beställa direkt via Club Amarone och hämta på Ditt Systembolag

Musikvalvet den 12 November

Tommaso Bussola TB 2001
En av de mest expressiva Amarone som finns. Som ny är den nästan överdimensionerad av socker och sötma. Det finns ingen annan Amarone som har så mycket av allt i sig när den är 5-7 år gammal (undantaget Dal Forno) . En riktig fruktbomb. Nu är den 10 år och jag anser det vara en perfekt ålder för denna. Fortfarande ett kraftpaket men den har dämpat sig 20-30% från när den släpptes 2005. Nr 90459, 710:-. I Tisdags fanns det 55 flaskor kvar i landet av detta vin, årgång 2006.

Zenato 1997
Tillsammans med Musella ett vin som inte var på topp efter det grymma året 1997 innan man la om strategin helt och med 2005 lyckades göra bra vin igen. 2006 och 2007 är båda riktigt bra och med i den absoluta toppen. Jag har haft 2006 på åtskilliga provningar sista året och det har alltid kommit bra ut. Ett elegant men inte mesigt vin med bra struktur och mycket drickvänlig approach. En Amarone perfekt att bara dricka rätt upp och ner utan tillbehör. En lagom Amarone om det lite negativa ordet ”lagom” skall användas på ett positivt sätt. Nr 32145, 379:-, årgång 2007. Finns några hundra flaskor kvar i Sverige.

Tenuta Sant Antonio – Campo dei Gigli 2000
Jag hade tänkt ha 2006 ikväll. Den har släppts för några veckor sedan i Sverige och för några månader sedan i Italien. Jag har haft den på två provningar sista månaden och den stängda doften gör att jag väljer att ta en äldre årgång. Ni som följt mig vet att detta är en av mina tre favoriter av alla Amarone. 2003 hade de ett mellanår som många andra. Men annars har alla årgångar varit fantastiska. De hade dessutom vett att inte släppa en Amarone skitåret 2002. Campo dei Gigli har en mycket säregen doft. Lång, djup, ihållande och oerhört komplex. Bolaget säger så här om detta vin: Smakrikt, kryddigt vin med inslag av fat, fikon, russin, pinjenötter, mörk choklad, salvia och kanel. Nr 90371, 499:-. I Tisdags fanns det ca 50 flaskor kvar i landet av detta vin, årgång 2006.

Terre di Pietra – Rosson 2006, Nr 70454, 386:-
Beställningssortimentet. En ny bekantskap för mig. Provade det första gången i år. Vinet är relativt nytt och gjort av en av de yngre producenter som kommit fram de senaste 10 åren. Det här är verkligen ett storartat exempel på den nya typen av Amarone som tar över mer och mer. En klassisk, traditionell touch fast med frukten i centrum hela tiden. Kompromisslös Amarone som fungerar utmärkt till mat. Rosson går utmärkt att dricka redan nu med lång dekantering. Men blir ännu bättre om 2-3 år. Finns endast något hundratal flaskor kvar i Sverige. Köpläge!

Henrik Ungerth 2011-11-14